…
Med linnet på avigan, och kaffefläckar på mina shorts, så har man receptet för en bra dag…..
Ögonen går i kors nu när klockan är 23.30, och jag ganska nyligt åter lyckats hitta hem till min bostad utan hjälp. mellanlandade på djupökiosken för att stilla hungern med nödproviant (hamburgare)
Men det var mer dressing, senap och ketchup än kött, och pommesfritten ligger här bredvid och väntar på att bli avfall.
Då var det mer Tajmat med Thaimat, när jag åt mitt på dagen.
Fläckvis Sol, fläckvis kaffe
Eftersom solen envisades med att gå i moln så fort jag tog av mig linnet (Den blev väl generad)… så hamnade linnet till slut på avigan, vilket någon var så vänlig att upplysa mig om när jag gått med det så en halv dag.
Tidigare när vi fikade på Adams cafe, så erbjöd Jag och G oss att byta bord med ett sällskap på 4, …. och då for det kaffe på mina byxor … IGEN, 1 ½ vecka sedan på dans gjorde jag likadant, på samma byxor. De shortsen har blivit tvättade ofta nu på slutet… nu hänger de och dropptorkar i badrummet i hopp om att jag ska få spilla kaffe på dom igen i morgon på dans till Shake på Ärsta… om de klarar sig så länge från spill.
Bangolf är inget för veklingar
Det finns dom som påstår att Bangolf inte är någon fysisk sport, eller ens någon sport. Men hade de varit med igår och idag så hade de ändrat uppfattning. 
Igår blev en kille så svårt skadad av bangolf, att jag med mina utomordentliga sjukvårdskunskaper (kan sätta på ett plåster)….inte klarade upp situationen.
Första ”offret”
En kille på 25 bast kom dit med en något yngre vacker Donna, men reslig sådan.
Efter sju spelade banor kommer Donnan galopperande i extremt högklackade skor, och guppande kroppsliga ytterligheter, och är väldigt upprörd när hon stammar fram att hon ”slagit ner honom med klubban”
Det lät ju brutalt…. men var en ren olyckshändelse försäkrade hon, och blev sedan bekräftad av en något omtöcknad ung kille.
Det blödde ymnigt om ena ögonbrynet, där det livfarliga redskapet ”minigolfklubban” hade träffat. Och jag hade inget att göra rent med.
Han var rätt omtöcknad, och mådde illa så jag såg att det var bäst att han kom på sjukhuset, men att han inte körde själv, kunde ju varit en lätt hjärnskakning.
Så två arbetskamrater kom ner på bangolfen och körde upp honom på sjukan.
Idag hjälpte Göran mig att dona lite i friggeboden på Golfen, samtidigt som jag hyrde ut klubbor, men G var bara där en kort stund, och jag for som en tätting de 70 metrarna mellan friggeboden och Golfstugan.
Tre små trallande jäntor
Jag pratar ofta och skämtar med kunderna, om tillfälle ges.
Så kom det tre små söta jäntor i 9-11 års ålder ungefär. Först kom 2 av dom, den tredje kom lite senare. när de 2 första kommit till bana 5.
Dom var lite svårflirtade till en början, när jag skojade med en av dom att jag skulle få köpa hennes lilla rosa handväska. Hon tittade med ett ansträngt leende på mig, och funderade nog om jag skojade eller inte, och om allt stod rätt till hos mig 
Nästa smäll !
När jag kutat emellan friggebod och stuga 10-15 ggr så var det dags igen, Bangolfen hade än en gång vållat kroppsskador.
Den minsta av de tre tjejerna kom fram till mig och sade att hon ”råkat smälla Smilla i huvudet med klubban”
Då stod Smilla bara 10 meter ifrån mig, och höll händerna för ansiktet och grät.
Och jag lät nog som en ömkande gammalt pjoskig tant när jag gick mot henne och ojade mig och frågade hur det gick. Och när jag bad om att få se hur det såg ut, var jag rädd att det skulle tagit lika illa som på 25-åringen igår.
Men det var bara tårar och en begynnande blåning, och flickan mådde inte illa eller var yr.
Glöm apoteket i sådana olycksfall !
Nu när jag var säker på att hon inte fått nån hjärnskakning, och inte blödde, så förklarade jag för henne att det inte var någon fara, och att det kanske skulle kunna bli ett blåmärke, och vad ett blåmärke var för något.
Och av lång livserfarenhet vet jag att den bästa medicinen i ett sådant olycksfall, är en iskall läskburk med apelsinsmak. Så jag skänkte henne en som plåster på såren.
Först att lägga emot blånaden vid kindknotan, och sedan att dricka upp. Så jag kutade in i stugan (för 16:e gången på kort tid) som värsta Curlingföräldern, och hämtade kall läsk, och tryckte den sedan försiktigt mot kinden på lill-jäntan.
Först var det nog lite obehagligt. Men sedan när hon närmade sig mål…. så hade hon fortfarande burken mot kindknotan. Jag kollade på kinden, och blånaden var nästan borta, så jag undrade om hon inte skulle dricka upp den. Då svarade hon att det var rätt så skönt att fortsätta ha burken där, och att hon först skulle hem och stoppa den i kylen… nu var den ju inte kall längre
Spegelvänd addition
Sedan kunde de inte räkna ihop resultatet, så det gjorde mjäk-farbror Tomas med stort blödande hjärta.
Och jag förstår dem, det var inte så lätt förr både 5:or och sexor var spegelvända emellanåt. Samtidigt kläckte den minsta ur sig att hon som kom sent, och inte spelade de första 4 banorna (Smilla) … då hade de hittat på fyra siffror åt henne.
Tror det var 4,3,6, och 6 …. är de inte underbara de små liven 
Sedan kutade de till en början avvaktande tre små trallande jäntorna vidare med tre stora glada munnar och en omskakad, ljummen apelsinläsk.
Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat på mig när barna gråter.
Jag konstaterar att jag är nog alldeles för blödig och snäll för att vara förälder
Knarkarungar
Och precis som jag tror att jag fått min dagliga dos av underbara roliga små halvfigurer, så cyklar en liten mörkhyad pojke i 8-9årsåldern förbi och sjunger glatt. – ”Jag ska börja ett nytt och bättre liv utan droger”
Han uppfattar att jag hörde det, och jag frågar om han haft personlig erfarenhet av knark.
Och han svarar snabbt, med glimten i ögat:
– Ja det är en jävligt tid när man ska sluta
Tack för idag …. hej svejs
