Systembolaget

….
Till att börja med så vill jag klargöra att jag med detta inlägg inte på något vis har för avsikt att moralisera…. bara med förhoppningsvis lagom ironi och distans betrakta.

Prolog

Nå ja nu till min betraktelse.
Det är tur att jag har min vän G, som någon gång då och då tar mig med till ställen och situationer jag annars inte skulle få uppleva eller kunna bilda mig en uppfattning om hur det är.
Idag efter invant beteende med att ta en fika på stan, och stoppa i hela tjugo kronor var i Jack-Vegas-apparaterna på stans bowlinghall, så skulle G köpa sina 6 st Helg-öl på stans systembolag.

Flera funktioner – året om

Har ni tänkt på det förresten att Systembolaget inte bara är den plats där vi Svenskar köper sprit. öl och vin, till Valborg, Cruisingen, Skolavslutningen, Midsommar, Födelsedsagsfesterna, Kräftskivan, surströmmingspremiären, Inspark, utspark, nollning, Halloween, Julafton, nyårsafton, trettondagsafton, Påskhelgen ……… och däremellan alla helger och några av lill-lördagarna ….

Nä det är inte bara det systembolaget har som uppgift…. systembolaget är dessutom alla städers självklara riktpunkt för geografisk vägledning av folk som inte hittar i stan….

– Hur hittar jag till Videoteket ?

– Jo … vet du var systembolaget ligger ??

– Jo !!

– Ja men då tar du av vänster bortanför systembolaget och har en liter blomsterbutik på högersida 100 meter längre bort … hittar du då ??

– Ja då ska det inte vara några problem.. tack tack…!!!

Varpå han som gav vägbeskrivningen klirrar iväg med två identiskt lika kassar som inte är införskaffade på videoteket…..smiley

Jag den felande länken

Nåja … ursäkta SJ för mitt sidospår i betraktelsen.
Igår var det ganska lite folk på stan, betydligt mer idag på valborgsmässoafton då …. Men fortfarande rätt glest tyckte jag ända tills vi började närma oss alla städers naturliga geografiska utgångspunkt – SYSTEMBOLAGET !!
Här var det som en myrstack under högtrafik, och av alla modegenrer , rik som fattig, kvinna som man, ung som gammal, alla var de där….

Och alla hade nån slags gemensam känsla av att dessa starka droppar skulle bringa dem glädje och sorglöshet under kommande högtid.
Alla var liksom inräknade i den förståelsen på nåt vis, utom jag som var främling på platsen,…. och han som inte bara hobbydricker på helgerna, utan intagit ett mera professionellt inmundigande av dessa drycker.

Att jag inte riktigt blev inräknad i gemenskapen kan jag förstå….
Men att det stod ”vanliga Svenssons”, med hel kundvagn innehållandes sprit, vin och öl för över 1000 kronor… och tittade snett på han som drack mera regelbundet … det tedde sig lite underligt i mina ögon…
men jag kanske inte ser riktigt nyktert på sakensmiley

Medicin som medicin…. nä jag blev frisk som genom ett mirakel

Innan jag och G var in på Bolaget (Apoteket RRRööda Nesan, som en frabror i vår golfklubb, mycket humoristiskt kallade det)….
.. innan det så var jag in på ”rätta” apoteket. Jag har hostat och kräkts nu i 5 veckor. Så min kvinnliga och utomordentligt vackra distriktsläkare Lilliana, misstänkte att allergi skulle kunna vara en orsak till att hostan blev så segdragen.
Ett blodprov visade att jag hade allergi mot luftburen pollen…. och fick därmed utskrivet på recept, både tabletter och inhalator.
Men efter att ha hämtat ut läkemedlen, så inser jag mer och mer att jag inte alls är allergisk, … bara inbillning, oavsett vad blodtesterna sade….

……………………………533 Svenska jävla kronor……………………..

Nä … hädanefter är den så kallade allergin att betrakta som ”sommarförkylning”….
Och när jag vandrade förbi en jättemega Whiskeyflaska på stadens bolag, bland alla förväntans”fulla” människor, så kom jag på att den kanske botar denna ”sommarförkylning”, minst lika bra till ett betydligt billigare literpris.

Nä … prislappen på medicinen gjorde mig frisk omgående, på samma sätt som att jag inte alls behöver nya glasögon efter att ha fått höra priset på dessa progressiva trocaderobottnar… (Jag fick lov att fråga om priset, de hade ju med flit skrivit priset så litet att man inte såg)smiley

Provsmakning på ICA

Jag blev ganska fort less på att gå omkring bland ölburkar och Bag-in-box-viner, och satte mig att vänta på G, som stod i en 10 meter lång kö (Det är väldigt lång kö för att vara Sollefteå, och det var 3 kassor öppna dessutom)
Medan jag väntade drog jag mig till minnes att jag var in på ICA som ligger vägg i vägg med systemet, och vid 2 olika tillfällen vid samma besök, fått provsmaka av vänliga tanter, både kycklingfilé med nån sås och potatissallad. Men även ett gott grovt bröd med vitlökssalami på….
Och Detta föranledde mig att köpa två påsar av detta bröd… varav den ena jag gav bort gratis till mina vänner Sjödin/Eliasson….

Och tanken slog mig då när jag satt vid systembolagskassorna, att de kanske skulle börja med provsmakning där oxå… då kanske jag hade köpt den där stora Whiskeyflaskan i medicinskt syfte….

Och man hade kanske kunnat anlita han som hade mycket erfarenhet av dessa drycker till att stå vid provsmakningen….Det skulle ju både generera arbetstillfällen, samt demonstrera med all tydlighet följderna av för häftigt och långvarigt inmundigande av Alkoholhaltiga drycker av olika de slag.smiley

Kramfors då i tiden

…..
Ett svagt ljus från lampan på väggen, är det enda som lyser upp lägenheten.
Tvätten hänger lite här och var, har precis torkat färdigt…..
Och i soffan ligger en hög med rena, men ostrukna kläder.

Här är bara jag…..

För ett ögonblick, som från ingenstans dök en minnesbild upp i mitt inre.
Och jag förflyttas tillbaka.
En bild, och den känsla den bilden förde med sig. De hör ihop. Bilden utan känslan, är ingen bild, och känslan utan bild är inte den känslan.

Platsen är Kramfors….. vägen jag gick på är Bergomsvägen, alldeles i backen där Åsa Åsanders bageri låg… ett hembageri, med mycket sött och gott för ett barn…
För jag var barn vid denna bild…..
Sockerbullar kallade vi dem… med sliskigt söt vaniljkräm inuti….

Men nu i denna bild är det vinter, och mörkret ligger tungt över staden. Vägarna är vita, och det är sparkföre mitt inne i staden…..
Jag går ensam ner för Bergomsvägen, mot Ådalshallen. Där badvakterna Marco och Thomas jobbar.

Det finns ingen känsla i form av glädje, sorg eller ilska….
Det fanns sällan det hos mig när jag växte upp….
Mera en slags ödesmättad, melankolisk tomhet, fast jag levde i fantasin.
Den var min bubbla, min trygghet…. som många barn liksom jag haft.

Vandrar hem till mormor och morfar igen. Där vi fick mat, och fika på regelbundna tider…. något som inte var alltför vanligt hemma i Stockholm.
Detta var en trygghet, en viloplats… trots många spöken som följde med på köpet.

Hembakt hälsobröd, med smör gjort på solrosolja. Och varm choklad.
Vid köksbordet i köket på Gumåsvägen 67, i huset som morfar byggt själv.
Ett gult trähus, med stort trädgårdsland, som jag och bror fick hjälpa till med på somrarna….
Men nu låg där snö, , nära på en meter djup. Och jag hade gjort ett spår runtom tomten, ett skidspår, där jag åkte med mina Miniskidor, och jag var Thomas Wassberg, och Thomas Magnusson om vart annat,… varv efter varv, i vintermörkret.

Jag ligger på övervåningen med min bror, och vi har som vanligt hamnat i bråk angående nåt…..
Men till slut somnar bror…. men inte jag. Jag ligger vaken länge och är mörkrädd.
Rädd för spöken, för mördare och allt möjligt, och omöjligt som kan tänkas dyka upp i mörkret.

Den som kliver upp först sav oss brukade få beröm, och jämföras med den andre, som då inte var lika duktig. Det var inte ovanligt att vi spelades ut mot varann på detta sätt av Mormor. Och ofta blev det upphov till osämja oss emellan.

Ända tills en dag då vi blivit något äldre barn, då vi gick emot henne, lurade henne att tro att min bror slog mig, och hon kom springandes, beredd att ge min bror skulden, bara för att se att han slog handen i golvet och jag låg bredvid och skrek.
Sen den dagen blev det mindre av att spela ut mig och min bror mot varandra.

Jag klev jallafall upp först den morgonen, och fick mig en skopa beröm, som jag sög åt mig av, svulten på den varan hemifrån som jag var.
Där fanns Müsli, med vetekli och Tätmjölk och nybakt hälsobröd.

Sen satte jag mig vid TV.n på morgonen och tittade på klockan i tv:n som var nedräkning till Jullovsmorgon

Nu måste jag återvända hem igen till Sollefteå, och 2010,. mina ögon håller på att gå i kors

Hur bra är vi då ?

En ständig kamp….. livet är en ständig kamp, för många av oss.
Här sitter jag framför datorn, i ett land där ännu så länge mänskliga värderingar råder något så när. Där ingen svälter.. men där väldigt många far illa…

I andra delar av världen utnyttjas barn som arbetskraft för västvärldens konsumtion. …………..Och vi kallar oss civiliserade ?…

Västvärlden dikterar villkoren för fattiga stater, och berövar dem på deras naturtillgångar… och tar hand om profiten själva.
… och vi kallar vårt sätt att leva för demokratiskt ?

Vi spyr ut gifter i naturen genom flygtrafik, bilar och fabriker, och för att vara riktigt säkra på att göra folk sjuka och i många fall döda, så sprider vi gifter över vår gröda, och genmanipulerar djur och växter så att det blir kostnadseffektivt …
… det kallar vi för utveckling ??

Här sitter jag i Sverige och äter mig mätt, och ser på hur marknadsekonomins lagar gör att man inte får ge bort överblivna kläder…, så då sågas de sönder hellre än att ges till behövande…
Jag sitter här och ser hur vi kastar tonvis med mat för att den eviga jakten på profit, jagar företagen att producera mer än vi äter. Vi kastar bort otroliga mängder kött … medan andra svälter…
… och vi kallar oss för humana ??

Här sitter vi i Sverige och fördömer andra religioner och kulturer. Kulturer/religioner som inte exploaterar kvinnan som ett sexobjekt, att tjäna pengar på i reklam och försäljning…..
När vi själva har en av de högsta siffrorna för våldtäkter…..
Och skilsmässor och splittrade familjer är det vanligaste, och en familj där barnen har bägge föräldrarna under hela uppväxten… snart är lika ovanligt i Sverige som osjälviska handlingar …
….och vi kallar deras religion, deras levnadssätt för medeltida ?

Godhet – Ondska

I filmer kan vi ibland få se Godhet och ondska skildrat på ett mycket förenklat och förvanskat sätt. I synnerhet i Amerikanska Hollywoodfilmer. Ett exempel på amerikanskt självförhärligande är ”Independence day” …
Ett ex på att förenkla gott och ont … är ”sagan om ringen”

Vad är godhet, och vad är ondska då ?

För det första tror jag inte någon är alltigenom ond, och ingen heller alltigenom god. Men det finns dom som strävar efter att förbättra sig själv, och bli en mer solidarisk, empatisk människa, även om det inte alltid lyckas … men de strävar …

.. sen finns det dom som inte ens försöker… verkar det som, som bara har egen rikedom i sinnet till vilken kostnad som helst för omgivningen….

Jag tror oxå att ondska uppstår bara i frånvaro av godhet, precis som Mörker bara är frånvaro av ljus…
De är inga livegna krafter, mörker och ondska…. bara frånvaro av ljus och kärlek.

Så fyll livet med ljus !………fyll livet med kärlek !

Man skulle kunna tro…..


Det här med bloggande har nog rätt olika funktioner för olika personer.
Och det är en balansgång vad man kan och bör säga, både för andras skull och ens egen. Och även om man tänker sig för noga, och avväger ….. så kan det bli fel, både för min egen del, som öppnar mig på ett nästan brutalt öppet och ärligt sätt, kan det tyckas. Men att jag skriver om djupa svåra saker, tror jag oxå är en styrka … och intressant att läsa för några….

Självklart så utelämnar jag mycket detaljer när jag tex skriver om svåra saker längre tillbaka, och även vissa ämnen som jag inte alls tar upp.
Och när jag utelämnar detaljer, är det ofta en känsla jag försöker förmedla. Beskriva den rikligt med olika metaforer, och mycket adjektiv….

Man kan oxå luras att tro att jag ofta mår dåligt, med tanke på att det blir många sådana inlägg… och kanske färre euforiska och humoristiska….
Men det är som sagt var inte sant.
För det första fungerar ofta, nästan alltid även de sorgliga, tunga och gråtmilda inläggen som terapi för mig… så när det är skrivet och ivägskickat, så är det redan bättre, och en känslomässigt börda har lättat….

För det andra, så blir det ofta så, att när jag INTE skriver någonting alls, kan det vara för att då lever jag livet. Då UPPLEVER jag livet, istället för att skriva….
Bortsett då från när jag är sjuk, har influensa förståss…. då ids jag inte sitta och skriva så mycket…. och det känns inte så intressant heller.

Jag har som sagt var sett att andra använder bloggar på ett annat vis. De flesta skulle jag vilja påstå, vill inte blotta sina känslor på en blogg, som jag gör. Många skriver om hårschampon och smink. Vissa skriver och analyserar fotboll.
Och en del skriver egentligen bara dagbok.

Den sista kategorin tycker jag personligen bara blir intressant om det är en människa där det händer olika saker ofta, en som reser mycket, en som har ett yrke den kan prata om, med ett varierande innehåll….
Annars tenderar det bli samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma, samma,…. ja ni förstå demonstrationen !?smiley

Sådana bloggar kan förvisso vara intressanta för nära vänner och släkt…

Men som sagt, det är olika… vissa vill inte gå in på min blogg för att de inte vill läsa om tunga saker, som ibland förekommer, inte vill bli berörda på det viset.
Man vill bara titta in och ge en snabb kommentar om nåt nytt smink. På ett oengagerat sätt…. och då är det bra att det finns massor av sådana bloggar…

NU är det snart vår på riktigt, om inte Isländsk aska sätter stopp för solens strålar.
Och relativt snart underbar svensk sommar

Framför spegeln

….
Svårt att beskriva hur jag känner mig nu.
Ibland uppgiven….ibland arg…. och ibland ledsen !

Känner mig lätt utnyttjad…. och bortkastad.
Det är inte svårt att räkna ut varifrån den känslan kommer
ursprungligen…
Och ju mer jag lär mig om livet, ju mer förstår jag att människan ofta
försätter sig i liknande situationer i vuxenlivet … om och om igen.

Hur ser jag på mig själv idag ?
Jag blir tårögd bara jag ställer frågan …
Vad ser jag när jag ställer mig framför spegeln ?
Vad ser jag bortom min kropp och mitt utseende ?
Jag tittar sällan dit ….. men när jag gör det ser jag ofta en ledsen
Tomas, bakom mitt utseende, bakom leendet som ska skydda mig från insyn,
till vem jag är under alltihopa…..

Jag blir tårögd bara jag ställer frågan, Vad ser jag när jag står
framför spegeln ?
Är jag stolt över den jag blivit ? …. Tycker jag
om vad jag ser ?
Eller skäms jag över den jag blivit ? ….tycker jag
att jag inte är värd att älskas ?
För att överleva har jag hittat på
oändligt många olika sätt att bedöva det som gör ont inuti,…. flytt
från bilden jag har av mig själv….
Och samtidigt är det samma
bedövning som gör att jag inte förmår att leva fullt ut, ta för mig,
låta mig bli älskad…..

Saknaden av min far är verklig. Han är
död nu, men det är en ren sorg, okomplicerad sorg. Där finns en sorts
acceptans.
Medan saknaden av det jag inte fick som barn, som alla
behöver för att bli en fungerande individ….. är en svårare sorg…..
Det
är som att ta farväl av något man inte haft, som att lämna någon man
aldrig varit nära….

Det värmer mig, och hugger i mitt hjärta
på samma gång, när jag ser familjer, där det finns kärlek. Familjer där
det finns gränser. Där imperfektionism är naturlig, lika naturlig som
den obestridbara kärleken till sina barn….
Det finns bara en sak
som gör ondare än att se den kärlek jag inte fick. Och det är när jag
ser barn som inte fått den, och far illa. Sådant känner jag av på långt
håll.

Sedan har jag sorgen och saknaden av mig själv, mitt inre jag som inte
får komma ut i dagsljuset, och lysa upp det som känns så mörkt.
Det
är saknaden av att bli sedd, och bekräftad….
Jag tror inte
tillräckligt stark för att vara så säker på mig själv, att jag vet att
jag duger som jag är…..
Jag tror bara jag duger när jag är glad,
hjälpsam, snäll och rolig…
Inte när jag är arg, ledsen, liten och
rädd….

Jag kan ändå inte förstå med mitt hjärta …..
Jag
förstår med mitt förnuft, att du inte förmådde älska, att du inte
förmådde annat än hot om att lämna, hot om att lämna mig på det mest
definitiva sätt som går att lämna ett barn… ensamt kvar i ett stort
mörker.

Men mitt hjärta förstår inte …. varför du inte älskade
mig…. varför du inte älskar mig. Mitt hjärta förstår inte varför du
aldrig i vuxen ålder har hälsat på mig.
Mitt hjärta förstår inte hur
du var så gränslös mot mig, utnyttjade mig för eget bruk, känslomässigt
och på det sätt som man inte får göra mot ett barn…
Jag förstår
inte …. förstår inte

Nåja….Vad är väl en bal på slottet ?

….. den kan ju vara trist och tråkig och, alldeles, alldeles underbar !!!

Dans på Hullsta Gård i kväll. Och det är inte Mats Bergmans, eller Cleas Löfgrens eller nåt annat russindiscogäng som spelar… utan Scotts !!!

……som jag missade i somras oxå pga brustet hjärta !
Nu missar jag det pga brusten stämma, hosta och kräkssmiley

Snart 3 veckor nu som det varit influensa… börjar faktiskt ledsna på att sitta framför datorn och lusläsa Aftonbladet, diskutera politik på nät-forum, och springa skytteltrafik till toan o spotta slem, och hosta tills jag kräks, och sedan känna hur varje lem i kroppen darrar av matthet … utom en lem, som knappt tittar fram när jag ska kissa…..

Ja jag vet att jag lever jallafall…. anledningen till att jag vet det är att jag hör pulsen pulsera i örat som är inflammerat… tu-dunk, tu-dunk, tu-dunk !!

Nåja …. jag var över till grannen och spottade slem i deras toa nån timme, och såg på Talang, fast hon och jag ville se Så ska det låta…… men det ville inte tonårsdottern.

Men det hade varit kul me dans ikväll…
nä nu måste jag dra och spotta lite till … bye bye

Redan så stolt och lycklig

….
Djurgården som varit i träskmarkerna i hockeyns elitserie, sedan förskingringen i styrelsen…. som i år haft en spelarbudget som inte varit i närheten av Färjestads, Frölundas, Linköpings, Modos budgetar…..

Till årets elitserie, från att att nätt och jämt klarat sig kvar under många år …. i år sålde de sina två poängkungar Linkan och Anger…. och fick in Tjärnqvist och Marcus Nilsson. Sedan har DIF två gamlingar i Ragnarsson och Falk. Snudd på att de får ledas in med rullatorer … resten är i princip Juniorer….

Vilken sagolik prestation att ta sig till SM-final.
Jag hoppas att de inte är nöjda än….

En stor del är DIFs ny-gamla tränare Hardy Nilsson…. som tagit SM-guld med DIF förut,… en karg, smart, cool man i 60-års-åldern från Skellefteå.

När tron är svag

Det är nästan morgon nu… men hostan har hållit mig vaken…..
..
Jag var på väg ner….. när den slog till influensan.
Var
väldigt ledsen och uppgiven, desillusionerad vad gäller kärleken och
livet…
… då influensan däckade mig. Alla känslor la jag på is för
att orka ta mig igenom feber, värk, öroninflammation, hosta och
kräkningar…..

Än är jag inte helt frisk, men mycket bättre. Och
då tar känslorna vid där jag frös dom för två veckor sedan…..


nu känner jag det…….sorgen i mitt bröst, och tårarna som tränger på
i mina ögonvrår, men ännu ej flödar…..
Förtvivlan inombords…..
uppgivenhet om vartannat med en urvrede…
Allt jag lever för och
hoppas på är kärlek och en meningsfylld tillvaro.
Någon att älska och
vakna upp med ….. någon att ödsla min kärlek på.
Någon som frågar
mig hur jag mår, någon som känner mig, ser mig…. ser mig … ser MIG
!………. som lägger armen omkring mig när min panna är i
djupa veck av bekymmer, när mina ögons glans är slocknad.

Ibland misströstar jag…. allt detta känns som en utopi. Vem ska kunna
älska mig ?
Det känns inte möjligt, det känns som att försöka fånga månen….

Far är borta nu . far är i himmelen. Trots all sin trasighet och sina
egna bördor, sin otillräcklighet och sin frånvaro under min uppväxt….
älskade jag min far….
Det var far som i min vuxna ålder sa: ”det kommer flera” …. han
tröstade mig så.

Jag tror inte nu ….. jag är svag i mitt hopp, och önskade att det
fanns någon som var stark åt mig just i denna stund,,, bara just i
denna stund. Någon som trodde åt mig, övertygade mig att det kommer bli
bättre, och inte förminskade min sorg, eller gav efter för min
förtvivlan…. bara så att jag fick lite åt mig själv….
Sen bär jag mitt ok själv igen …..

Känner mig ensam på det viset…..

Och sorgen och traumat, vreden över att ha blivit så illa behandlad i tidiga
år… ligger kvar, den försvinner aldrig helt…..
Och vetskapen att hon är vid liv…. att mina bröder är vid liv, och
aldrig visat något intresse av att veta av mig ens ….. är så jobbigt
att jag knappt orkar tänka tanken….Men det är fakta ….

Och att mor aldrig visat en tillstymmelse till ånger, inte en antydan
till förlåt.
Jag tror inte hon är kapabel till förlåt…. inte kapabel till
kärlek….

Hur skadad är då inte jag av det…..Jo ganska rejält tilltufsad. Men
vid liv, och känner, lever, söker, kärlek….