Månad: mars 2010

….. tills vidare…. får se om jag återupptar den. (bloggen)

……

Grötigt

Startade dagen med 2 portioner Gröt…. har funnit att den blir god om man har russin i den, alltså kokar med russinen i…..
Sedan styrketränade jag lite hemma, biceps och bröst…..
Och fyllde på med chiliconcarne, när man bränt lite muskelenergi måste man ju fylla på… och idag blev det ordentligt med mat kan jag säga….

Bastu…. efter X-möte

Nu när det var påfyllt igen, så blev det simning och bastu….
Det är lustigt hur vissa saker känslor aldrig riktigt vill lägga sig, och hur vissa sår aldrig riktigt läker….. Jag har ju lagt ett plåtlager runt mitt hjärta nu….. men det skyddar ändå inte, eftersom mitt hjärta lever lite sitt eget liv, och aldrig glömmer…
Unga hjärtan läker fort igen …… men inte mitt.

Sjuka vänner

Nå…. efter X-mötet, gick jag o hälsade på Martin och Anneli, alldeles proppmätt var jag, men blev ändå bjuden på mat, och man tackar inte nej till mat… Kycklingfilé pommes frites, och broccoli…..
Och naturligtvis blev det nybakat och kaffe, … finns alltid plats för fika …:)
Martin stackarn såg riktigt hängig ut… förkyld och eländig….
Fast han är nog ändå ganska lyckligt lottad det finns de av mina vänner som har det värre nu….. tankarna hos den vännen….

Mera mat.. med lyrik och sång

Jag funderade hur jag skulle göra, om jag skulle gå på dans ……. eller om jag skulle vänta till i morgon och dans i Ö-vik…
Men först blev det vis och lyrik-kväll med Vis-och-lyrik-klubben…. i samband med ett rekordkort årsmöte…. och gissa vad det blev där … JO MERA MAT …..

Men först så sjöng jag och spelade tre låtar för sällskapet…

”God natt” med Publiners
”In your light” med Jon Allen…. och
”De vackraste orden”, med Cajsa-Stina Åkerström

Fick beröm… kan aldrig få nog av beröm

Det gick rätt bra….. många berömde, så jag får väl hoppas att dom menade det dom sa…. Andra låten hade jag börjat sjunga, och för ett ögonblick hade både ackord och tonart försvunnit från mitt minne…… men rutinerad som jag är sjöng jag lite a capella … och kom på dom, så fort att det förmodligen inte märktes….

Många känslor…. mycket dans

Viskvällen var rolig, så kul att jag blev lite uppåt, och beslöt mig för att gå på dans oxå …. Många härliga dansanta damer var där, och Svänssons spelade bra. Även om de inte var i närheten av originalet, när det gäller sånginsats… så var det underbart kul att de spelade ”Gotta be somebody”…. Med Nickelback.
X-tra Dubbla känslor dock…. hjärtat har inte glömt.
Låten jag spelade om och om igen i höstas. Och jag är inget vidare på att låtsas…. Kanske framstår JAG som en isman…… det är jag inte…. långt ifrån.
….. jag blev inte ledsen direkt, .. ja lite då…. lite melankolisk, och så….
eller ganska mycket faktiskt…. konstigt det…
Men kvällen blev som en blandning av underbar lycka, glädje i dansen, en underbar dag, … blandat med sorgsna ögon över förlorad kärlek…

Men som sagt var … bättre att ha älskat och förlorat, än att inte älskat alls.

… Efter Moster Maggans Bruna bönor med fläsk idag

…. Har haft det bra några dagar nu tycker jag.

Gått härliga promenader med Ita och Viggo, i vårvintervädret.
Kommit igång och simmat igen. Surrat per tel, med både Vera, Sara, och Ewis…
Och idag har jag fikat med Marie, Emma, Rasse, Anna och lillvilden Eddie.
samt träffat Göran, Lisbeth, Rolf, Birgitta, Christer och fru….Edna, och många fler trevliga människor…..

… men nu har jag inte tid att blogga längre … nu ska jag till badet och simma, och sedan lyssna på gubbar som pratar om transmission och säkra hästar på V75

…
Även om jag inte har våldsamt mycket pengar att röra mig med….
…och även om jag inte har ett yrke att finna stolthet i..
Och trots att det finns mycket i denna stundvis brutala orättvisa värld, som jag blir lessen av att se och höra …

… så är det inte det som berör mig mest, som får mig att gråta.

Alltid samma sak

det är nästan alltid samma sak som får mig att gråta, om än det är på TV, film eller i verkliga livet, i relationer ….
Så är det relationer mellan barn och sina föräldrar, separationer, och återföreningar, som får mig att gråta hejdlöst…..

Tårar är inte det sorgliga, tårar är det förlösande

Nu kanske ni tror att det är sorgligt, eller jobbigt när jag berättar att jag gråter….
Men så är det inte …. det är inte gråten som är det farliga…..
Det är dom som har sorg, och trauman, och inte förmår att gråta som lider mest….
…

…och det är när JAG inte gråter, och ändå bär på den saknad och sorg jag bär med mig. Jag ber ingen förstå, som inte har upplevt liknande…
Och jag ber ingen känna med mig när jag skriver om det ….Jag uttryckligen vill INTE att nån ska tycka synd om mig…. MEN !!

Men jag tar mig rätten att känna….

Men det jag gör… är att jag uttrycker den sorg jag känner, som kommer till viss del kanske alltid finnas kvar…. En förlorad barndom, går inte att återfå….
Och jag har ingenting för att vara bitter och hatisk….. detta skulle bara kväva mig själv…

Men att förneka den sorg jag känner över saknaden…. vore lika dumt som att hata eller vara bitter…..
Det vore att förneka mina känslor, mina tankar….. det vore att förneka mig själv.

Detta berör… detta längtar jag efter, detta saknar jag

Så jag gråter… när jag ser en återförening mellan barn och föräldrar, på tv….
Jag gråter i tystnad ibland…. när jag ser kärleksfulla relationer, trygga barn, och harmoniska familjer i verkliga livet, bland mina vänner och bekanta…..

Jag gråter av sorg och saknad för att jag inte fick detta… och jag blir varmt berörd, och lycklig över att dessa barn får detta… om än lite avundsjuk… både ur barnets och förälderns synpunkt…..

För det är också en sorg jag har som skulle kunna förändras….. som inte nödvändigtvis tillhör det förflutna… utan skulle kunna tillhöra framtiden …

… en egen familj.

Problemet är att min självkänsla, gör att jag inte tror på mig själv tillräckligt…
Jag vet vad kärlek är … men jag vet inte vad trygghet är…. har inte upplevt detta…

…

Tänk på det här med fördomar. Om du kommer in på en affär hur du blir bemött.
Om det är professionell personal, så ska de bemöta alla likadant… som potentiella kunder. Så är det naturligtvis inta alls…..

Jag tror att många försäljare utvecklar en förmåga att lukta till sig vilka som har pengar….
Det syns på hållning, det syns på klädsel, och på pondus och agerande i affärslokalen.

Själv tillhör jag nog de ekonomiskt spetälska, ur en försäljares ögon sett.
Egentligen oavsett om jag har pengar el ej….
När jag köpte en TV för ett antal år här i Sollefteå, och skulle göra en avbetalning på 2 tillfällen….. så skrattade först bara expediten åt mig, och hade ett stöddigt sätt… utgick från att jag inte hade jobb/ekonomi…..
Den allmänt stöddige expediten förvandlades i ett nafs från stöddig till jätte trevlig och nästan lismande…… efter att ha kollat upp min inkomst via datorn….
Förnedrande ??… Ja det kan jag väl tillstå …. just då ville jag ha den TV:n … men har inte handlat nå större prylar av som sedan dess kan jag säga.

Och jag börjar fundera om de inte gett upp nu……försäljarna.
På samma sätt som Jehovas vittnen och mormonerna gett upp på mig…. insett att här finns inget att hämta.

Min nya definition på att tillhöra de fattiga med svenska mått mätt är….

.. när inte ens telefonförsäljarna ringer….
Och till och med de mest frenetiska, efterhängande, jobbiga, och påträngande försäljarna…. dvs dom som står ute på stan och säljer telefonabonnemang… när till och med dom släpper förbi en … då vet du

…

Jag älskar för alltid.
När tiden tagit slut, när alla kort är spelade…
…. när det är oundvikligt slut.

När alla sår ligger öppna,
när de blöder av sorg och saknad.
Även när vissa sår läkt, och lämnat efter sig ärr,
så älskar jag dig.

Jag har inte glömt.
Så länge jag lever kommer jag älska, skall jag älska.
Om du har varit älskad av mig, då är du det ännu.
Ingenting kan släcka min kärlek…

Jag minns…. jag blöder, jag älskar.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Det är i princip omöjligt att fånga på bild, och ganska svårt att beskriva med ord det vackra jag ser ikring mig nu….

En riktig vinter !

Många är innerligt less på snön, men inte Kai Tomas Lundin inte….
Älskar snön, och älskar mycket snö, och mer ändå….

Jag får en sån enorm myskänsla inombords,när det som nu är bara C.a 10 minus ute, och närmare metern snö… 80 cm, var det jallafall, på ett ställe där jag pulsade ut i snön för att få detta kort…
(alla kort som är i detta blogginlägg finns i större format på Sollefteåbilder 61)

Någon timme innan gick jag hundpromenad med Viggo och matte Marita.
Det knarrar skönt under fötterna, luften är frisk och kall. Det springer omkring en lycklig hund och hoppar besinningslöst rätt ut i snön som är dubbelt så djup som han är hög.

Snövallarna liksom omhuldar en, och det vita lyser upp vintermörkret. Fullmånen lyser upp den vita snön till en mörk blå nyans, som står i kontrast till den brandgula färg snön får av neonljuset.

Och en ro som inte går att beskriva fyller mig, när jag står i meterdjup snö, med kamerastativet nedspetsat i snön, och väntar på att den långa bländartiden ska rinna ut och rendera i ett vackert foto, trots mörkret ikring.
Efter att ha tagit detta foto, genade jag genom skogen, uppför en backe…
Snön räckte till grenen på mig….ända tills jag kom fram till snövallen vid vägen.
Det normala många vintrar, är att snövallarna längs vägarna går att gå på, att den blivit hårt packad pga av töväder.
I år har det dock inte varit tö sedan snön kom i mitten på december….och jag sjönk ner länge än midjan…..
Insåg att jag fick krypa på knä över snövallen för att inte drunkna i snön….
För jag fördelade vikten mer, när jag gick på knä, och sjönk således inte ned i snön..

Jag mötte ju folk som vanligt när jag var ute på min fotoexpedition. Och om ni kan tänka er att folk stirrar nyfiket när man har kameran med sig en vacker sommardag, och ligger i nåt dike för att få en bra bild och ljussättning på en gullviva med bakgrund….

…. så ska ni se hur folk reagerar när man står med ett fotostativ uppställt, ute i meterdup snö, och till lika själv i snön, kl 22.00 en vinternatt….. när de är ute och rastar sin jycke….

Man är nog dumförklarad i deras tankar, så det står härliga till. Men det bjuder jag på.

En kille som var ute med sin hund, undrade vad jag höll på med egentligen… Efter en stunds förklarande,och att jag visar displayen hur fin bilden blev, så hade jag i hans ögon troligtvis gått från galen enstöring, till respekterad fotograf. Och i samma veva passade jag på att tala om adressen till hemsidan

En magisk vinter, som inte ens gör sig rättvisa med vackra bilder och detaljrik beskrivning… utan måste upplevas….. så ut och gå i snön nu… en sådan vinter lär dröja innan ni får uppleva igen