Avatar

….
Det finns så många typer av filmer, genrer och olika smaker på vad folk vill se…
Förr i tiden fanns inte samma möjligheter att få fram fantastiska effekter… som det gör nu genom dataanimering och 100 nya begrepp inom filmindustrin som jag inte ens vet av….

Så då lades det ner ett stort jobb på manuskript, dialog och skådespelandet…
Avatar är en sådan film, som skulle förvåna mig innerligt, om de fick några Oskar för bästa skådespel, eller dialog osv..
Och det är synd att man inte lägger ner nåt krut på detta,…då hade denna film kunnat bli riktigt riktigt bra…

Men… det är en fantastiskt upplevelse ändå att se denna på bio… och det är nog på bio denna skall ses…. och faktiskt helst i 3D format….
Det är en enorm fantasi och naturupplevelse att sitta där med fåniga stora 3D-glasögon, och förflyttas i tid och rum, till miljöer man knappt kunnat fantisera sig till….. Man blir hänförd…

Det är den stora behållningen… i denna effektfulla-film

Men det finns även ett budskap… som berör vilka som är Aliens.
Och det finns ett budskap, som ifrågasätter vad människan eg håller på med, hur vi skövlar och förstör

Tipset är, ska ni se den… så se den på bio !!

(el möjligtvis på stor LCD-TV, med surroundljud)

Det allra djupaste sveket

En sovande ej uttryckt ilska mullrar i mig…. under all sorg

Vissa svek finns inte ord för….

En del sår verkar aldrig läka…….. verkar blöda livet ut…
Jag var bara ett barn då… jag är vuxen nu, fast med det svikna barnet i bröstet.
Jag var bara ett barn när du gjorde det…en hel uppväxt
Hade jag haft en röst… hade jag vetat, och sagt nej…
… men det fanns ingen annan, och det visste du….

Jag kan inte förstå ….Jag kan bara inte förstå….?
Jag har ingen kärlek i mitt bröst, bara sår….bara ärr.
Och det brinner … gör ont i mig när jag ser kärlek inom familjer… så ont !
Platsen där min inneboende trygghet skulle bo…..är tomt.
Den plats i min själ där mitt ursprung, mitt arv min familj skulle vara … är tom.
Känner ingen närhet…

Allt utifrån ett livslångt svek….. ett svek utan botten, Det allra djupaste sveket från en mor mot en son..
…och än idag är du tydligen utan ånger…. utan samvete……
Det fanns inga gränser ….. visade mig inga gränser….
….överträdde mina gränser…..och skändade min själ…..skändade mig…

Hur ska jag då kunna förlåta ??…… ingen ånger från dig…
Du betydde allt för mig då…. Idag är du ingen för mig…. bara ett tomt skal.
Inget kan göras ogjort….

Jag är den jag är… och när du går bort, är alla tårar slut.

Stor näsa

Livet kan vara tufft ……. för oss alla under stundom, kanske mer för vissa…..
…no … who am I kidding….naturligtvis mycket värre för vissa än andra…
Men
ingen är utan sorger, utan problem….inte ens… eller kanske
speciellt dom som har gott om pengar…. Det är annat av värde i livet
jag längtar efter och avundas…

Tårar hade vart bättre

Nu finns inga tårar ens… tårar hade vart bättre.
Känner mig helt klart rätt misslyckad……
Ser runt omkring mig… och ser mig själv…Ser allt jag inte är… och allt vad andra tycks vara….Vissa saker är ofrånkomliga att inte undvika…. Jobb, familj… osv…

Stora näsor

Kärlek tycks mig vara en utopi större än den underbara tanken att kunna ha ett arbete…. en stolthet….
Kärlek ja…. Filmen Cyrano de Bergerac med Gerard Depardieu… (Roxanne Am)
Han med den stora näsan, som kom i vägen för kärleken…
I slutet så övervinns ju det ytliga av äkta kärlek….och det slutar, eller ska jag säga börjar … lyckligt…

Men så är det nog inte…


Jo nog skulle det vara bra om det var på det viset….. Som jag
uppfattat livet och ”kärleken” så är det inte så det fungerar för det
mesta…..
Den med den ”stora enorma näsan” är nog oftast ensam…
Och
näsan symboliserad kan ju vara vad som helst…. Överviktig, dålig
ekonomi, trasig själ, arbetslöshet….hudåkomma… osv osv ,….
Jag har oxå en ”enorm näsa” eller två…. min syns inte förrän efter ett tag, och då visar sig den ”sanna kärleken”…. och man blir övergiven för någon med ”vackrare näsa”

…. Det är NU jag lever, det är NU jag vill ge kärlek

Nu är ju inte livet alltid så att du kan göra det ena först för att få det andra..
”Du måste älska dig själv, innan du kan älska någon annan”…sägs det…
Jag tror det är crap.. bullshit, som bara sätter upp hinder…
Ingen älskar sig själv fullt och helt i alla lägen… och man blir aldrig ”färdig” …
Så jag älskar mig själv efter bästa förmåga, utifrån det som givits mig…
Och jag älskar andra av hela mitt hjärta utifrån dom de är…. Och faktum är rätt lustigt detta… att jag älskar just stora näsor med liten krok på ….
Jag älskar kvinnor med utseende som är annorlunda… (Sticker ut)…

Hittills har ingen älskat mig för min ”stora näsa” … när de väl sett vad i min ”näsa” består i,,,,.. så försvinner kärleken från deras sida….
Min ”näsa” …. är trasig själ, taskig ekonomi, och utan jobb….
Ibland önskar jag att det faktiskt vore en stor näsa som var mitt problem…

…. Det är NU jag lever, det är NU jag vill ge kärlek

En trasig själ har vandrat vidare, och hittat hem

En
nära släkting och väns mor gick bort i helgerna… efter ett mycket
tufft liv, kantat av alkohol och och problem, och sjukdom…
Jag spelade på begravningen, med delvis egenkomponerad text

(blogginlägget under)

Ett Farväl….

(Delvis egenkomponerad svensk text, till You raise me up)

När skymning sjunger i de vilda skuggor
sin vaggsång tyst för himlens röda sky
När natten svävar bort på fågelvingar
över de trolska skär då dagen gryr

Ett hjärta rött, som lyste trots en saknad
Ett liv som tusen, tusen tårar bort
Sökte kärlek i en törneskog av taggar
En stund på jorden, ett ögonblick så kort.

Rör vid min själ ett fruset hjärta ropar
av längtan till en frid där inuti
Rör min själ jag väntar i den tystnad
som tusen läten gömmer sig uti

Ett hjärta rött, som lyste trots en saknad
Ett liv som tusen, tusen tårar bort
Sökte kärlek i en törneskog av taggar
En stund på jorden, ett ögonblick så kort.

När mörkret faller tänder vi ett ljus
För en själ som får sin vila nu
Där inget stör, där inga sorger vila
Dit lyfts du upp, du får din vila nu

Hör hennes själ, ett fruset hjärta ropar
Av längtan till ett ljus som hägrar nu
Med öppna armar, ljuset kommer mot dig
Du hittar hem…. Hem till himmelen till slut

Att tro på det omöjliga !

När det är så här som det är…

… så finns bara att fortsätta… outtröttligt fortsätta.
Som Bergsklättraren som ramlade ner i en spricka utan möjlighet att ta sig upp….
… kommit bort från sina kamrater, vilka han ändå trodde var döda.
Enda vägen som var möjlig, var att gå ner djupare i sprickan, och hoppas på att det fanns en utväg där…..

Han visste att han inte kunde hoppas på att någon annan skulle kunna komma till undsättning. Och tanken på att gå ner djupare skrämde honom från vettet.
Undernärd, ensam och uttorkad, utan mat och vatten i konstant kyla…
Som ett mirakel hittade han en utväg till slut…..
Bara för att inse snart nog, att han hade framför sig en glaciär som var som en labyrint, där han återigen riskerade att ramla ner…..
Och att han var tvungen att gå denna sträcka med brutet ben, om än något uppstöttat, så kändes det som det gick av en gång till för varje steg….

Bergsklättraren fick rikta in sig på små mål hela tiden att ta sig från punkt A till punkt B på en viss tid….
Fast han ”visste” att det inte fanns något hopp… så fortsatte han ändå…
Han visste att han skulle dö…..
Men han tänkte att han kunde ju lika gärna dö medan han rörde på sig, istället för att göra det genom att sitta kvar….

Han tänkte att om han slutade ta beslut, så var det över… då var det slut.
Även fel beslut var bättre än inga beslut….

Och när det är som det är här nu, så är det mitt val…..
Att fortsätta gå….. sätta upp små mål, och fortsätta trots att jag inte ser någon ljusning….

Men vist är jag rädd, att ta steg framåt… för jag är på en glaciär jag oxå, med djupa sprickor att ramla ned i… och jag är livrädd att ramla ned i en igen….. för jag är inte där nu, men jag har klättrat upp från sådana 2 gånger förut…..

Men jag måste tro på mirakel….. måste tro på ljuset, har inga andra val…
Fast att gå med delvis nedsatt syn pga undernäring på en sådan plats, gör att du inte kastar dig ut och springer….

Jag har klarat mig med livet i behåll förut, och kan göra det igen. Jag har mer erfarenhet nu än då….. jag är oxå på ett sätt mera ensam i min kamp…

Allt detta med bergsklättraren (som för övrigt är en sann historia) är metaforer, som beskriver min egen kamp, som inte ligger på en fysiologisk nivå, men en själslig….
Jag är inte ensam om detta… det finns många många fler..
Så om ni är en ” undernärd, uttorkad glaciärklättrare” liksom jag …. fortsätt gå, fortsätt gå, fortsätt gå….. även efter att hoppet sinat, även efter du inte orkar längre, så orkar du ännu lite till…..

…. Jag har inget annat val än att tro på det omöjliga… tro på mirakel.

(Ps bergsklättraren överlevde)

Vi som inte duger i Reinfeldts nya samhälle

…..
Så jävla less….smiley

… på att gå omkring och få höra att man inte duger….
Att vi är lata simulanter, vi som är sjukskrivna eller arbetslösa…

Det sker nu … redan nu sker det folk tar livet av sig som direkt följd av de omänskliga reglerna kring F-kassa…..
Jag undrar jag vad Palme skulle tyckt om detta och Tage Danielsson, de ligger helt säkert och vrider sig i sina gravar

Men framför allt så är många i ett moment 22…
Och att ständigt få höra piskan vina kring öronen….moderatpiskan som ska få upp lata svenskar ur sin soffa …
Reinfeldt kallar svenskarna för mentalt handikappade i sin bok ”det sovande folket”
Det säger lite om hans syn på människor… det är en sådan människosyn svenska folket valt till statsminister … HUR FAN KUNDE DET GÅ TILL ???

Det finns inga jobb att söka … och även om det funnes skulle ingen arbetsgivare ta en långtidssjukskriven före en frisk människa…
Blir så jävla förbannad och ledsen…. och uppgiven …
Dom pissar på oss… och folk låter dem göra det… för att få några hundra till i plånboken….

För det är så Moderaterna ser på sjuka … som lata….
Tro mig det kommer bli fler skördade liv, om Alliansen får 4 år till….
Det håller på att skapas ett samhälle som inte jag vill leva i ….
Man håller på att skapa samhälle som i forna Östtyskland med angivare… och dela upp befolkningen mellan friska och sjukas, där sjuka bär hela skuldbördan…..

Sjuka har snart inget värde alls …

Man pissar på dom som gråter sig till sömns varje natt, och har ångest…
Man pissar på dom som har verk och inte klara av ett jobb, och dessutom inte får något jobb….

Man vill att sjuka ska jobba med jobb som inte finns, från arbetsgivare som inte vill ha dem … och detta ska lösas genom att ”motivera” dem att bli friska genom lägre ersättning samt utförsäkringar….

Jag är jävligt less nu kan jag säga …
.. och jag vet inte om jag känner stöd eller förståelse från något håll varken politiskt eller från myndigheter,,,, och ganska svagt från det arbetande folket som är .. eller åtminstone var mina bröder och systrar…

We pretty much stand alone now


<!–
WriteFlash('’);
//–>