Månad: december 2009

Ur djupet av mitt hjärta….. vill jag älska.
Till botten av min trasiga själ vill jag bli älskad….
…likt ingen ring, med inskriptioner kan lova… bara påminna.
Men….

All den kärleken finns i mig, hur kan det komma sig ?
Jag som liten, inte satt till bords när det serverades kärlek ?
Hur kan det komma sig ?

Ur djupet av mitt röda hjärta, brinner jag för den lilla människan.
från botten av min trasiga själ, höjer jag min näve till kamp för dem…
…likt ingen född med silversked kan förmå….

Efter allt du sett, allt du hört, allt blod som flutit….
… efter alla tårar som gråtits i så mångas ögon… så mångas själaspeglar..
… hur kan du då inte kämpa för dom… med dom …. med ett hjärta rött!

… jag är ett osäkert kort, utan status…..utan yrkesstolthet.
Men i mig….. bultar ett djupt rött hjärta….

….för den som vill höra det slå.

Här dog svenska demokratin, på en trottoar i Sthlm 1986 !

Här dog den igen ….

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om varför dessa två mord, på två starka vänsterledare, med solidariska värderingar har fått sådana enorma konsekvenser Svensk demokrati…. men låter bilderna tala för sig själva denna gång….

En fråga bara. ….. varför alltid de starka och goda ledarna som mördas, Palme, Lind, Kennedy, Bob Kennedy, Martin Luther King, Abraham Lincoln, Gandhi…. ???

… och varför överlever Saddam, Bush, Idiamin, och varför utsätts inga borgerliga politiker för mordförsök i Sverige ???…. Trots att det påstås av högerskribenter att det är vänstern som står för våldet…. ????

…
Det är en myt att man måste vara smart, för att bli rik, känd, och omskriven…
… framförallt inte klok….. klokhet är inte intressant medialt.
Anna Anka, …… Alexander Lucas syster från Ankeborg, numera gift, och snart skild från Paul Anka, vars släktskap i Ankeborg för mig icke är känt.

Utländsk, och framförallt amerikanskt beröm, så tindrar svenskens ögon

Svenskarna verkar vara funtade så, att allt som kommer ”from America” är underbaaaart. Och när en Svenska (Polska)… nästlat sig in i den Amerikanska Kändisvärlden genom äktenskap med en miljonär, så känner sig svenskarna på något snedvridet sätt smickrade av detta, och stolta…. ??!!?
På samma sätt som många svenskar kände sig stolta över att ha fått beröm från utlandet över hur man skött vaccineringsfrågan. När i själva verket i synnerhet regering och myndigheter skulle skämmas över de ensidiga propaganda man fört, för att föra ett helt folk bakom ljuset ang risker, och kunskap kring vaccinet…
Världens lydigaste folk, jag ger er….. SVENSKARNE !….. här finns bäst förutsättningar i hela världen för att genomföra propaganda, och därmed diktatur.
730 miljoner människor bor i Europa !…… 10 miljoner har blivit vaccinerade, var av 4 miljoner av dom vaccinerade var Svenskar !……720 miljoner Européer har därmed antingen valt att inte ta vaccin, eller inte haft tillgång till det.
….

Anna Ankas människosyn…..

Hon har slagit ned som en medial bomb i Sverige med sin minst sagt kontroversiella kvinnosyn……
….naturligtvis är det hennes kvinnosyn som upprör svenskarna mest. Även jag blir upprörd över hennes kvinnosyn.
Men att hon sedan över huvud taget faktiskt har en människosyn som förnedrar lägre klasser, och andra folkslag, upprör naturligtvis inte lika mycket i Feminismens hemland Sverige, tillika nykapitalistiska Allians-Sverige.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/ankasjul/article6247763.ab

Anna Ankas låtsasvärld

Tryck på länken, och hör henne svamla om orättvisan över att USA ska ta ett stort ansvar i miljöfrågan i Köpenhamns Klimatkonvent….
Istället tycker hon att Kina ensamt ska bära ansvaret… ”Gnäll på dem istället” menar hon. Att USA är en av de största klimatbovarna samt miljöförstörarna i världen, är hon antingen pinsamt nog inte kunnig om, eller så försvarar hon till dumhet det land hon flytt till från Polen via Sverige, för att få leva den Amerikanska drömmen om ett liv i överflöd och lyx, på andras bekostnad och andras lidande…..

Dumhet säljer !!…. och vad värre är, en hel del svenskar gillar hennes åsikter.
Tyvärr har vi nog inte hört sista ”Kvacket” från denna imbecilla Anka ännu !

Wikipedia – Tidningsanka (eller pressanka eller bara anka) är
en publicerad ”nyhet” som är medvetet falsk. ”Ankor” publiceras av
olika skäl, till exempel för att svärta ned meningsmotståndare eller
för att förbättra försäljningsresultatet. Samma effekter kan ibland nås
utan att tidningen tar till medvetna lögner, genom att man publicerar
rykten utan att ha försökt kontrollera dessas riktighet. Om falsariet
uppdagas, kan tidningen då försvara sig med att man har varit i god tro.

…
Igår hade jag inte många rätt, och var lite hängig i både huvud och kropp,
men skrev:

Kanske blir det bättre o imorgon !

Och jag hade rätt.
Lite bättre i kroppen, mindre värk. Så då orkade jag ta disken, en sån där otrevlig disk som inte allt var avsköljt.
Och sedan finns det få saker som kan rädda upp en dag som Pölsa och potatis !

….
Jag är trött…. nånting har attackerat min kropp, virus el bakterie, matförgiftning… har ingen aning om vad det är….
Men jag har värk, i framförallt benen.

Samtidigt har jag släppt allting ett tag…städning o sånt, och stoppat huvet i sanden.
Och jag har lite ont i hjärtat (bildligt)… lite uppgiven.
Slåss mot väderkvarnar likt don Quijote oxå, på ett vis oxå…
….det vill säga alla försämringar, inom vården, politiken, och all cynism och egoism ikring mig i världen i Sverige, gör mig ibland trött och uppgiven.
Och min egen situation på det planet…

Kärlek… denna ständiga längtan

Lite uppgiven oxå över kärlek….
Någon sa … jag tror det var nån tv-serie: ”bästa sättet att komma över nån, är att sätta på någon ny”….Nu var detta en tv-serie, men dess värre tror jag att det inte är ovanligt, eller rättare sagt jag vet……
Men jag blir lite mörkrädd och desillusionerad av det…..

Kriteriet för en duglig karl och partner – Medhåll jag inte ville ha

Och sedan det faktum att jag fått medhåll av två tjejer jag känner, två nära vänner, när det gäller min syn på vad många, kanske de flesta tjejer är ute efter….. nämligen att män ska ha pengar och jobb, att det är viktigt när kvinnor väljer. Viktigare än andra egenskaper som empati, kärlek och närhet…
Jag ställde frågan till dem, men hade hoppats de skulle opponera sig, och krossa min desillusion….

Slutseglat ?

Någon frågade mig om jag slutat segla på de stormiga kärlekshaven nu ?
Ja du ? …. Jag har nog lagt till i en liten bukt, med träd som skyddar från att bli sedd. Ingen segling nu inte ….. måste laga hålen i båten först, hålen efter förra stormen…. och det är lite hål i seglen oxå ….

Blickar som lovar – men inte håller

Jag får blickar…. jag ser bra ut, har charm och är trevlig och rolig. Jag är djup och klok emellanåt, men …….. men jag har inte pengar eller arbete….. ”so sorry”
…så det stannar oftast vid blickar,… såvida inte nån gör som gjorts förut.
Lindar mitt hjärta runt sitt lillfinger, får mig att tro att jag är omtyckt för den jag är, har lite kul i sängen när det passar, och sedan bye bye….

… och det kanske hade varit okej, om det är vad båda vill.
Men då ska man vara ärlig ang det, så man slipper ge bort sitt hjärta….

Eländesuppräkning – Iors och Grinchens dagbok

Ja det har inte varit många soltimmar på 1½ månad nu, natten är mycket längre än dagen. Kärleken är död.
Det är långt till närmsta dans, både tidsmässigt och geografiskt. Och dessutom till råga på allt elände så är julen i full fart sedan en månad… med all kärvänlighet i form av nya försäljningsrekord, julstress, frosseri av mat och sötsaker, ökad självmordsstatistik till följd av ensamhet för många….. Julsånger om fred på jord och undret kring Jesus, blir bara en trave upprepade floskler. Ingen västerländsk högtid osar så mycket egoism och kommersialism som julen.
Julen som ursprungligen var menad som nåt helt annat. Kärleken som kom till jorden genom Jesus… eller nåt, jag vet inte.

.. men det blir väl bättre, kanske redan imorgon.

Ps …förresten, det var trevligt att fika på stan med Mu och Mu-familj, och även att käfta lite med äldsta dotter Mu.
(lät jag för positiv nu ? förstörde jag grinighetsbloggen ?)

Grinchen

….

(Två blogginlägg idag Onsdag)

Efter boulespelet i tisdags, så följde jag med Rolf och min moster hem till undrom , för att baka mjukt tunnbröd på stenhäll.
En påse rågsikt var allt jag behövde ta med mig, resten stod kära moster för.

I år gjorde vi ett experiment med degsammansättningen. Eftersom jag inte tål laktos, så gjorde vi på vatten och majsolja istället…. blev precis lika bra och gott.

Rolf vispar smeten i denna, med en elvisp fäst i borrmaskin

Maggan gör ämnen och kavlar

Det ska visst var 200 grader i ugnen

Ja hä på kakern på spaden, gräddar, och paketerar.
…. men för det är det ju inte färdigt

..

Detta utspelar sig på utlandssemester, medan morfar levde.
Jag var själv inte med på resan, men har hört berättas ett antal gånger av Moster.
Moster och Rolf, åkte utomlands, och hade morfarn med sig, morfarn som var änkling sedan några år.

Han var väldigt fascinerad av att kvinnor/tjejer badade toppless så ogenerat, när man väl kommit hemifrån Sverige och prydheten.
Han Beskrev med glimten i ögat, hade han haft en mustasch, så hade den knorrat sig medan han berättade. Alldeles upprymd och fascinerad berättade han:

(På Ångermanländska)

– ” ….. Och det fanns alle modejanger (modeller), de fanns vändstekt ägga, å de fanns trevåningshusa, å de fanns elefantöra som flöt framför dom när dom gick ut i vattnet för å bada…..”

Skillnad på bröst och bröst…..

Senare på eftermiddagen Skulle Morfarn, Rolf och Moster gå på byn för att shoppa lite… och det var väl 30 grader varmt ute. Så Moster tog på sig ett par shorts, och nå sandaler, på fötterna, och hade en bikinitopp upptill.:…

Varpå den gamle mannen får en blick som är svår att beskrivas med ord, och säger barskt till sin 60-åriga dotter (min moster):

– OPPTILL DÅ ???

(och menade på att så där lättklädd kunde hon ju inte visa sig)
Detta var alltså samme man, min morfar som alldeles nyligt med glatt humör beskrivit alla möjliga bröstmodeller som fanns på badstranden

Människor att beundra….

då tänker vi ju ofta typ på kändisar…
Jag har nämnt några i min blogg förut…
Den varma samhällsengagerade Allan Edwall, Astrid Lindgren, Jerry Williams
Jonas Gardell…. är några av de kändisar jag ser upp till, och beundrar.

… i vår vardag

Sen finns det ju människor i vår vardag, som kan förgylla min dag.
Det finns vissa människor som alltid gör en glad….
Jag känner en hel del i Sollefteå, som nästan alltid förgyller min dag, när helst jag ser dem, och hälsar på dem…
Människor som bemöter en för den man är, inga förutfattade meningar,
och öppet genuint ärliga och öppna, varma och kärleksfulla…..

För bra för att vara sanna..?

Det låter nästan för bra för att vara sant va?… finns sådana människor ?
Ja…. men jag har inte mött dem på kommunhuset, inte på Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen…. inte på sjukhuset, och inte i kyrkan…
Dessa människor … var finns dom då ?…. och dom måste ju vara beundrade och hyllade…. dom måste ju överösas av kärlek och respekt..?
De som jag mött, arbetar på Badhuscaféet i Sollefteå, dom jobbar åt samhall, och på kvickroten….och på dagcenter.

… får inte den respekt

Tyvärr så får många inte den respekt och beundran dom förtjänar…
Utan tvärtom får utstå mycket fördomar, spott och spä…. Vissa hånar dem…
Vilket gör mig väldigt ont….

Tycker inte om kategoriseringar av människor

Jag har lärt känna många av dessa fina människor som tyvärr delas in i ett speciellt fack, och kallas för ”utvecklingsstörda” …. ”funktionsnedsatta” osv…
Och jag tycker inte om uttrycken, jag tycker inte om egentligen att vi måste kategorisera människor på det viset…. och därmed oxå ofta ”värdera” … el rättare sagt nedvärdera folk…..
”Störd i utvecklingen” … ja om man tänker så, så är jag oxå utvecklingsstörd, som har växt upp i en ytterst dysfunktionell familj…. Men även jag skulle föredra att bli definierad efter mina förtjänster….

Jag har lärt känna….

Jag har lärt känna dem, både genom Badhuscaféet, när jag går och simmar, men även för att det finns ett gruppboende i mitt bostadsområde.
Jag blir glad när jag ser dem, mina grannar, och tjejerna på badhuscaféet …

Vi är nog inte utan fördomar, fast vi tror det

Ofta anser vi oss vara utan fördomar, men vi är det inte alltid, och vi är inte medvetna om det. Jag har för visso aldrig själv tyckt om kategorisering och de nedvärderande ordet ”utvecklingsstörda”… eftersom det bara belyser brister…
Men även för mig gick det upp ett ljus för, när en bekants dotter gjorde en jättefin film om sin bror… som har downs syndrom. Hon beskrev sin bror så kärleksfullt, och alla positiva sidor, och även saker som att han blir arg, och lessen osv…mänskliga egenskaper helt enkelt. Och på slutet av berättelsen, sa hon ”vissa kallar honom för ”mongoloid” … här hemma kallar vi honom för Niklas….

Detta mina kära läsare öppnade mina ögon, och gav mig en tankeställare…
Så underbart kloka ord från en ung tjej….
Det är ju detta det handlar om… en individ, en människa, en unik människa…

Och vi bedömer även andra efter tillkortakommanden ….

Jag har tänkt på hur vi ofta gör likadant med andra människor ikring oss, där vi definierar dem efter deras tillkortakommanden, istället för deras förtjänster, eller rent utav deras riktiga namn.
T ex så kan vi säga ” du vet han som är så tjock”, istället för att beskriva honom för sin musik, sin familj el dylikt. Vi kan säga ”den där turken” fast han kan definieras efter sitt leverne och sitt sätt…
Sen visar det sig ofta att han inte ens är turk, utan kanske Iranier.

Det finns jättemånga exempel på hur vi ofta gör så…
Tex så gör vi det med en som är sjukskriven för låt oss säga MS, då definierar vi ofta henne efter det… el rullstolsbunden.
En som är sjukskriven för sin depression, blir definierad efter det…..

Det är så fel…. när vi skulle kunna definiera folk efter deras FÖRTJÄNSTER, istället för tillkortakommanden !!!!
Och definiera efter personlighet, istället för utseende och nationalitet.
… så som på ett vis Nordamerikanska indianer gjorde…..

Hur det kommer sig…?

Jag tänker på en av mina favoritfilmer ”Dansare med vargar” … det är lite svårt göra den jämförelse jag tänker göra, om du läsare inte sett filmen, men jag gör ett försök.
Filmen handlar ju i stort om hur John Dunbar, i en postering ute på amerikanska slätterna, finner sig själv, sitt rätta jag, när han möter en indianstam Siouxer…
Och vid ett tillfälle i filmen berättar ”Vind i håret” för John, varför han haft så svårt att acceptera John. Det var för att en nära vän till honom dog, och när nykomlingen John kom in i deras liv, så kände han vrede….
Men nu såg han på det på ett annat sätt….
”Min bortgågne kamrat gick bort, så att du kunde komma”

Jag tänker lite så med livet, att vi alla har en funktion, alla människor, och att vi har något att lära av alla och en var….

Förlåt min fördomsfullhet…..

Eftersom jag inte kan lägga ut namn på folk på en blogg, vilket hade varit mer personligt och rätt. Så blir det tyvärr så, att även jag kategoriserar i och med detta inlägg….. men ni må förlåta mig för detta, eftersom jag trots allt ser förtjänster och inte tillkortakommanden.

När det gäller dessa människor som jag inte vill kategorisera, men ändå indirekt gör det nu……. så tänker jag att de har kommit till oss, för att ge oss kärlek, lära oss om kärlek.
De är kärlekens missionärer…
Så ser jag det…. förlåt min fördomsfullhet, men så ser jag det…..

<!–
WriteFlash('’);
//–>