…..
Inga droger vill jag ha, när jag möter livet….
Bedövad har jag varit ändå….stilla har hjärtat stått långa stunder….
På sparlåga har det bultat svaga längtansfulla slag….
I väntan….. på liv.
Bedövat har hjärtat varit, för att överleva tomhet… och ingenmansland.
De omöjliga drömmarna, … mitt enda hopp, min enda näring…
Flykten… min enda vila….
Inga droger, som kan beröva mig från minsta ögonblick av lycka….
… när helst det månne dyka upp…. kan det försvinna igen på ett ögonblick.
Så inga droger i min kropp, …inga droger i min själ.
Jag vet inte hur många dagar jag har kvar…. lika många som jag redan levt ?
…. eller färre än jag hoppats på…. inga droger i denna själ…
Varje chans till ett leende är värt varenda saltvatten-tår !
…. varenda en !
Jag kommer att måsta återvända dit…. Jag kommer gråta igen, tårarna räds jag inte längre. Jag har inte varit rädd för tårar på evigheter…..
Efter förtvivlan återvänder livet igen…. hjärtat börjar slå fort ….. och jag lever igen.
Varje gång jag förnimmer en känsla av osjälvisk kärlek, rinner det liv genom mina ådror, då ges syre åt mitt hopp… min tro…
Varje gång en annan människa ger mig närhet, och tröst.
Varje gång jag når en annan människa med min kärlek…. rinner det livselixir genom mina ådror…. Varje gång jag betyder nåt för någon annan.
Livet är här, livet är nu…… jag har den kropp jag har, en för tillfället frisk…
… och jag har den själ jag har, rejält sargad och ärrad,
men livet är nu… så inga droger i min kropp, ej heller i min själ.
…. så jag är här och redo när mina lyckliga stunder når mig.